En sann dröm
Det här är så brutalt vackert. Kan inte sluta stirra ut.
Åh, hade samma himmel här igårnatt..helt fantastiskt ute på landet.
kram fina du.
det är vad jag kallar för livet - just i den stunden när man ser något sådant så känner man sig verkligen levande. fint!
fanfuckingtastic!
så fint!
kan inte jag få köpa dina palladium?!
Otroligt vackert!
Så Natalie, nu har jag bläddrat igenom hela din blogg, igen.
För någon timme sedan satt jag och läste igenom blogg efter blogg, den ena mer värdelösare än den andre. Tills jag fick syn på en bild, en söt tjej med brillor på nästippen, smilegropar och solblekt hår, jag kom och tänka på dig. Jag har följt din blogg sedan du bloggade på blogg.se för några årsedan som nu känns som en evighet. Det känns som om man växt med det sen dess. Jag minns inte hur gammal jag var men jag är nu iaf 20 i sommar och jag minns att du inspirerade mig så jävla mycket! Du liksom bara var. Vacker levande tjej, lycklig, alltid med ett leende på läpparna i fina göteborg och man blev glad när man såg dig, du visste liksom alltid va du skulle säga och göra, kändes det som. Du tog studenten, det kändes som jag tog studenten. Du gick från fram gång till framgång och det kändes som man levde med dig. Din lycka blev en annans lycka, och din sorg blev tillslut en annans sorg oxå. Nu ska inte jag komma här och säga att jag vet hur du mått, men när du började blogga på modette slutade jag tillslut att följa dig. Det kändes, inte bra, det hade inte känts bra på länge. Just det "där" fanns inte längre i dina ögon, det var inte samma Natalie längre. Och i vilken värld kan man för alltid gå och vara samma människa för alltid, de går inte. Man måste utvecklas, men tiden där imellan innan man hunnit gjort det och funnit vem man är och vad man vill är tung. Jag beundrar dig hur stark du varit, hur du orkat alla med och motgångar, alla menande frågor, ord och blickar. Hur som helst, när jag googlade dig förut idag och såg att du gått tillbaka till blogg.se blev jag lycklig, jag blev så jäkla glad. Utan att ens ha hunnit titta kände jag att nu har det vänt, nu är hon tillbaka i gbg igen! Det är konstigt hur man kan känna så mycket för en människa via en blogg som man inte ens känner, men förmodligen är det för att du är en sån himla fin människa Natalie, jag tycker det är starkt av dig att upptäcka att din dröm inte var den typiska mode-, bloggvärlden som alla andra strävar efter. Det hade jag kunnat känt för ett par år sedan egentligen, du är så mycket mer du är menat för något som du älskar och brinner för, kunna påverka och förändra! Tids nog. Jag hoppas att jag inte är allt för personlig med detta, men jag vill bara önska dig lycka till med allt du tar dig för Natalie, kram på dig och kram på livet! Denna blogg sår och sprider lycka, sommarkänsla, suget på livet och mycket där till! Du är grym tjejen, för jävla grym!
Fin text, Lisa!
wow Lisa. (fin text som prickar mitt i). Jag slutade också att läsa din modette blogg... tyvärr.
Går fortfarande in på din gamla blogg nataliek, och på kanal 5 bloggen där du är så glad och egen. Inte som alla andra modebloggar som gillar exakt samma sak (hur fan är det möjligt??), och hypar samma grejer. Du inspirerar fortfarande mig med dessa gamla bloggar!
Jäklar va bra skrivet av Lisa. Slutade också läsa modette blogen fast jag följt dig i alla år. Nu när du tillbaka här så inspirerar du mig igen. Tack för det. Äntligen är du tillbaka. Du är fin Nathalie.
